Att vara styrelseordförande är att vara lagledare.

Bloggpost skriven av Annie Lööf.

Jag har stått längst bak på planen större delen av min ungdom. Som fotbollsmålvakt i IFK Värnamo lär man sig snabbt två saker: att laget är större än individen, och att allt börjar med trygghet. När backlinjen kände att jag fanns där, när kommunikationen satt, när vi visste vår spelidé, då kunde vi prestera. Det slog mig nyligen hur mycket av det som också gäller i styrelserummet.

När jag senare klev in i politiken, som riksdagsledamot, näringsminister, departementschef och partiledare fick jag träna på helt andra former av lagarbete. Men den där känslan från fotbollsplanen har följt mig i allt jag gjort: trygghet skapar prestation. Tydlighet skapar tempo och riktning. Och ett lag som vågar prata med varandra vinner fler matcher.

Att vara styrelseordförande är i mångt och mycket att vara lagledare. Man ska inte springa snabbast eller prata mest. Man ska skapa förutsättningar för andra att lyckas. Man ska sätta tonen, föra laget framåt och hålla ihop helheten, också när det blåser. Under deb.s styrelseordförandeutbildning i höstas blev det tydligt hur central denna roll är för bolagets riktning, tempo och framtid. Det är ett lagledarskap där relationerna måste fungera för att styrningen ska fungera.

Som näringsminister och partiledare hade jag dagliga avstämningar för att hålla kursen i komplexa lägen. Ledarskap, särskilt ordföranderollen, handlar såklart om formalia och paragrafer, säger jag som jurist, men det handlar också om relationer, psykologisk trygghet och ett närvarande ledarskap. Det handlar om det enkla, men oftast ack så svåra, att lyssna mer än man pratar, sammanfatta klokt och ge Vd:n både stöd och krav. Veckovisa avstämningar, öppna frågor, nyfikenhet, ”hur mår du?”, ”vad oroar dig?”, ”vad är dina tre viktigaste fokus just nu?”, är lika viktiga som årshjulet och budgetprocessen.

Jag fastnade särskilt för resonemanget om psykologisk trygghet. Om tystnaden i ett rum inte handlar om eftertanke utan om rädsla, då slutar team prestera. En ledares uppgift är att skapa ett klimat där man vågar säga sin mening, utmana idéer och stå för sina styrkor och sina misstag. Att relationen behöver komma före innehållet, ”connection before content”. Först då får man den dynamik där fler vågar spela bollen framåt. Det är ju faktiskt samma i ett styrelserum. 

Men jag tar också med mig något annat: att vara lagledare är att vara modig. Modig nog att ställa de svåra frågorna. Modig nog att hantera konflikter tidigt. Modig nog att intervjua ägare, utvärdera VD och ta svåra beslut. Modig nog att stå kvar när det blåser, och samtidigt skapa trygghet omkring sig.

Och, precis som i politiken, handlar det om tydlighet i förändring: att gå från A till B på ett sätt där alla förstår varför, hur och i vilken takt.

Det är i detta spann, mellan relation och struktur, mellan trygghet och krav, mellan framtidsblick och beslutsamhet, som styrelseordföranden gör verklig skillnad.

När allt detta fungerar, när styrelsen blir ett lag med gemensam spelidé och tydlig riktning, då händer det som också hände ibland på fotbollsplanen i Värnamo. Laget lyfter, spelet sitter, och vägen framåt blir klar.

Det är då styrelseordföranden, lagledaren längst bak på planen, kan luta sig tillbaka och tänka: ”Nu spelar vi tillsammans.”

Annie Lööf 

Idag senior rådgivare i näringslivet och styrelsearbetare, tidigare näringsminister och partiledare